First cut is the deepest

Det jag trodde att jag hade glömt och lämnat bakom mig..varför ska det alltid komma tillbaka och hugga mig?!
men som sagt.. the first cut is the deepest! tillslut kanske det inte känns nånting alls?!

Ja nej så farligt är det kanske inte.. ni behöver inte oroa er för mig! Jag klarar mig alltid igenom sakerna.. har jag ju gjort hittills :P och vem vet.. det kanske slutar annorlunda den här gången, kanske kan bli nåt positivt av det hela?!

Jag lever på hoppet som man så fint brukar säga :P
så länge man kan hoppas så har man det bra.. eller nåt.. då har man iaf nåt att leva för :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0