Mjäk från Japan



Hej och hå. Jag skulle upp och ta en morgonpromenad i morse hade jag tänkt mig. Gick upp, trött och glad. Tittade ut genom fönstret och såg att det hade regnat, och himlen såg lite hotfull ut. Så jag blev lite schizofren över hur jag ville göra med min lilla promenad. Men så började det regna och det avgjorde ju det hela åt mig. Jag la mig ner och sov en stund till. Det behövs, varje dag känns som när man kommer hem från en utekväll på krogen. Min kropp är inte helt omställd än så det känns verkligen som att jag är uppe mitt i natten. Inte helt okej. Men den ställer nog om sig lagom tills jag ska åka hem, så jag får det lika jobbigt i Sverige de första veckorna. Yaay. Eller?

De håller på att borra här inne i lokalen idag, låter uti bara h*vete. Hur ska jag kunna koncentrera mig på att lära mig någonting? Och hur klarar japanerna av att ha konferenser här utan att bli galna. Verkar de åtminstone inte bli. Meeen, så trött som jag är så hade jag lätt kunnat somna utan problem, trots oljudet. Mjäk mjäk mjäk. Tlötter!

Hur som helst, när jag skulle gå till Mitsubishi där på morgonen så tittade jag ut och konstaterade att det inte regnade så mycket. Snål som jag är så skippade jag att köpa ett av hotellets ”dyra” paraplyer, det duggade ju bara lite. Men så skulle jag möta upp lite annat folk på vägen, och eftersom jag var lite tidigt så fick jag vänta. Det var inte bra, för det började spöregna när jag stod där under en bro och såg dum ut. Mycket dumt. Övervägde att tycka att jag var dum som inte köpte ett paraply för 500 yen, men så kom jag fram till att nej det gör inget om jag blir lite blöt när jag kan köpa ett paraply senare för 100-200 yen.

Tänkte på en sak. De säger en hel del i högtalarna här på Misubishi, bland annat när det är dags för raster och lunch. Men vad händer om det kommer ett ”Det här är ett automatiskt brandlarm...”? Ni vet, det där som de alltid sa i skolorna när det var brandövning. Det blir ju inte alltid ett brandlarms tjut, ibland pratar de bara. Det hade ju varit ett problem eftersom de säger allt på japanska...! Men, jag ser väl om andra lämnar byggnaden, då får jag väl göra samma sak och helt enkelt följa efter. Det löser sig nog! Ja, mamma och pappa, jag har koll på nödutgångarna. I alla fall vad jag tror är nödutgångar, det är en sån grön skylt med en springande gubbe på i alla fall. Japanskan förstår jag icke men det kanske inte gör så mycket.



Det där skrev jag lite då och då när jag satt och höll på att somna tidigare under dagen. Nu är jag tillbaka på hotellet efter en kvällspromenad i Sanda. Har undersökt ännu ett tempel, lite större än det jag hittade senast. Lite mysigt, men det kräver också ett besök under dagtid, dvs under en morgonpromenad för något annat finns det inte tid till.

Imorgon åker jag till Kyoto och roar mig med lite sightseeing i regnet. Får sällskap av en annan från kotoret i göteborg så det blir ju trevligt, att inte vara helt själv hela helgen. Det räcker med att virra runt i Osaka helt själv på söndag. Men det ska väl gå bra det med tycker jag.

Meeen jag hatar japaner just nu. De borde lära sig engelska! Får panik på att inte kunna köpa saker som normalt folk, står där som ett levande frågetecken när de babblar på om något på japanska (troligtvis något viktigt). Och de står som värre frågetecken när jag försöker förklara för dem på engelska att jag inte förstår. Det funkar inte. Och när man väl förstår det de försöker säga och säger "Yes" då ser de jätteförvirrade ut och säger samma sak igen. Jag få lära mig att säga Hai (ja på japanska) hela tiden istället för Yes. Tar en evighet att handla yoghurt ju. Och betala med kort, som jag försökte idag, det är dömt att misslyckas för de förstår varken mitt kort eller vad jag säger. Så ja, ikväll är det inte kul. Men det har väl gått över tills imorgon då jag ska försöka förstå mig på dem igen.

Nu blev det ett långt inlägg här, ber om ursäkt för det. Eller nej, inte egentligen men ni kan ju få tro det. Men har ni läst ända ner hit så får ni väl skylla er själva om ni är för nyfikna för att inte läsa :P I annat fall kanske ni tyckte att det var vettigt att läsa och då behöver jag ju inte be om ursäkt.

Förresten så har de flesta körsbärsblommor ramlat av träden nu :( jättetråkigt för det var så fint med alla rosa blommorna. Men nu börjar de bli gröna istället, kan väl vara fint det med.



Ni får ursäkta märkliga, snea och oredigerade bilder... men jag saknar photoshop och vill piffa upp inläggen med någonting. Bättre bilder kommer när jag är hemma i Sverige igen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0